Idol

Jag söker efter nya saker att skildra. Sådant som känns viktigt och intressant. Det här är inte vad någon skulle förvänta sig av mig, men det är en av de mest inspirerande saker jag har gjort.

Idol kommer ofta upp i diskussioner om musikbranschen som något att förhålla sig till. ”Jag skulle aldrig söka till Idol!” är en mening jag har hört från många andra musiker. Men allt som ses som fult och tabu blir också begränsande och jag avskyr att känna mig begränsad. Dessutom blir jag så trött på den förutfattade uppdelningen av musiker i olika grader av genuinitet beroende på vilka sammanhang du syns i.

Jag har spenderat en stor del av det senaste året på Gotland, skrivandes på olika projekt. Jag sökte inåt, det var det allra svåraste, och det tog tid. Samtidigt behövde jag hitta min relation till tiden vi lever i. Jag vill stå med öppna ögon inför vad som händer runt omkring mig och jag vill att allt jag gör på något sätt ska vara kopplat till världen. Jag formulerade det som att jag ville komma i kontakt med tidsandan.

Musikaliska talangjakter är ett fascinerande fenomen och vad beskriver tidsandan i musiken bättre än den största av dem alla? Jag hade också en längtan efter att känna mig vanlig, ett behov av att göra mig vanlig, som jag kunde leva ut i Idolkön. Jag placerade mig själv där för att uppleva det inifrån. Det blev en undersökning.

Jag analyserar auditions. Lyssnar på min sång och tänker att det inte finns något i den som jag skulle vilja förändra. Tittar och minns hur svårt det var att uttrycka något visuellt när flera personer i juryn sitter och grimaserar åt dig medan du sjunger. Ser samma sak även i andra auditions – hur många som blir låsta i utstrålningen på grund av hur juryn reagerar gentemot dem.

Förstår hur påverkad jag själv har blivit av juryns reaktioner när jag har sett programmet på tv. Hur många av dem jag själv har sett göra auditions som är så mycket bättre än vad juryn får dem att framstå. Vi människor är så påverkansbara, både i tv-soffan och i auditionrummet. Jag tänker på positioner och att det här projektet minst av allt handlar om mig.

Detta fick jag höra av juryn:

Jag sjunger långsamt

Ja, jag gör ofta det, det har länge varit ett kännetecken för mig. Dels tycker jag att mycket runt omkring mig går för fort och väger upp det när jag gör musik genom tempon som passar mig bättre. Dels är det ett sätt att göra en låt till min egen när jag gör en cover.

De förväntade sig en annan låt än den jag hade valt på grund av min stil

Jag vill inte hålla mig till en viss stil eller till att vara en viss sorts tjej. Jag vill blanda, jag vill vara allt! Det är möjligheten att skapa sin egen blandning som gör mig intresserad av att göra musik.

Idol fick mig att inse ännu mer än tidigare hur viktiga de här två sakerna är för mig. Lika neutrala som kommentarerna ser ut när jag skriver ner dem, lika negativa var de dock när de uttalades, och jag fick även höra en massa annat osakligt, i typisk Idol-anda.

När du söker vet du aldrig hur du kommer att bli bemött. Allt du gör och är kan vara antingen positivt eller negativt enligt juryn och vad som var på ett sätt när det hände kan framställas på ett helt annat beroende på klippningen och hur de väljer att lägga in det i programmet. Jag tänker att det säger mycket om tidsandan hur snabbt vi skapar sanningar idag, som kanske inte alls är sanningar vid en närmare blick.

Det är aldrig kul att bli hackad på men tyvärr finns den risken när du visar vem du är, och då är det bra att kunna säga:

”Write what you want, say what you want about me
If you’re wondering know that I’m not sorry

You can’t have my heart and you won’t use my mind
but do what you want with my body

You can’t stop my voice cause you don’t own my life
but do what you want with my body” – Lady Gaga

I Idol pratas det mycket om drömmen att hålla på med musik. De vill gärna få det att framstå som att söka är något av det största som kan hända i någons liv, att de till och med har svaret till våra drömmar. Min medverkan fick mig att gå tillbaka till den där drömmen. Det gav mig så mycket att vara med och träffa de andra deltagarna. Vi var alla lika – vi ville sjunga. Så mycket begåvning och vilja på samma plats! Men det var längesedan musiken var en dröm för mig. Den är min verklighet varje dag.

Jag var med i Idol i en tid när jag precis hade fått ett stipendium som gjorde att jag skulle ha hela sommaren tillgänglig att skriva på mitt första album. En del av mig inspireras mycket av kommersiell radiomusik, eller jag inspireras mycket av vissa aspekter av den. För att ta reda på hur mycket jag vill uttrycka det i min produktion ville jag gå så långt jag kunde åt det hållet en gång för alla, delta i ett kommersiellt sammanhang för att se vad jag kunde hitta där? Jag kan inte förklara hur det hände, mer än att det fungerade. Efter Idol blev min bild av hur mitt album ska låta mycket mer tydlig.

Kanske kan det tyckas ett högt pris att betala undersökandet med sig själv som insats, men jag tyckte att det här var så pass viktigt. Under ansökningsprocessen var jag iakttagande och kritisk, men samtidigt ville jag känna att jag gjorde det ”på riktigt”, för det var enda sättet som jag verkligen skulle kunna förstå det.

Det här är min del av eller om ni så vill min reaktion på tidsandan. Mitt val är att utsätta mig och reagera på den inifrån framför att hålla mig undan. I Idol kan vad som helst bli vad som helst, men musiken överlever alltid.

/Meddie

Gitarr och körsång – Tilda Bergsten